EMELIE ROSÉN ART

With dry pastels I have explored the geological structures of nature. I have drawn cliff faces, mountains and stones. In my drawings, soft, powdery surfaces, changing in color, light and shadow, are contrasted with sharp lines, such as shaped “cracks” created by edged chalk. The drawings have an abstract and often cubist expression that has been produced by great attention to detail in interpreting angles, lines and structures. But they are also executed with great feeling, which is often shown through softer and more fluid parts with an organic feel. In my images of stone, color and shape interact to depict something existential. I want a viewer of my works to stop, follow the lines, linger on the surface – not to understand the stone, but to encounter something in itself. I am fascinated by stone, its beauty and variation, how it is affected by the movements of shadows, the deposits of time and carries an inner story. For me, stone is both a physical form and a symbol. Stone represents something ancient, constant and stable, but also vulnerable. In every crack, there is a sense of movement, an influence from outside – as in humans. We also bear traces of time, erosion and inner change.

Med torrpastellkritor har jag utforskat naturens geologiska strukturer. Jag har tecknat klippväggar, berg och sten I mina teckningar ställs mjuka, pudriga ytor, skiftande i färg, ljus och skugga, i kontrast till skarpa linjer, tex formade “sprickor” skapade av kantad krita. 

Teckningarna har ett abstrakt och ofta kubistiskt uttryck som frambringats av stor uppmärksamhet i detaljer vid tolkning av vinklar, linjer och strukturer. Men de är också utförda med stor känsla, vilket ofta visar sig genom mer mjuka och flytande partier med en organisk känsla. I mina bilder av sten samverkar färg och form för att gestalta något existentiellt. Jag vill att en betraktare av mina verk stannar upp, följer linjerna, dröjer i ytan – inte för att förstå stenen, utan för att möta något i sig själv. 

Jag fascineras av sten, dess skönhet och variation, hur den påverkas av skuggornas rörelser, tidens avlagringar och bär på en inre berättelse. Sten är för mig både fysisk form och symbol. Sten representerar något uråldrigt, konstant och stabilt, men också sårbart. I varje spricka anas en rörelse, en påverkan utifrån – som i människan. Vi bär också spår av tid, erosion och inre förändring.