My project Metamorfos originates from the life-changing experience of becoming a mother. During my parental leave I found a lace curtain at a flea market. The curtain became a springboard for a series of detailed, time-consuming pencil drawings. When trying to reproduce the texture and transparency of the lace fabric, I found a new way of drawing. I began to trace the surface on top of my drawings as a raster. I drew a lone standing woman wrapped in fabric so that only her silhouette could be seen. As one woman became several. The women began to move and take their place in the room, grayscale turned to color. I started experimenting with mixing pencil and pastel. My drawings came to reflect an event in my life when reality changed drastically. I became a mother and the time after that can be divided into a before and after. As a mother, I felt trapped at the same time as the boundaries of the room were redrawn and became larger. My life no longer included only myself and the boundaries of my SELF were diffuse. I was lost and afraid in my love that transcended all. But in the vulnerable and unknown, I found myself again.
Om Metamorfos
Mitt projekt Metamorfos har ursprung i den för mig livsomvälvande upplevelsen att bli mamma. Under min föräldraledighet hittade jag en spetsgardin på en loppis. Gardinen blev en språngbräda till en serie detaljerade, tidskrävande blyertsteckningar. Vid försök att återge textur och genomskinlighet i spetstyget hittade jag ett för mig nytt sätt att teckna. Jag började strecka ytan ovanpå mina teckningar som ett raster. Jag tecknade en ensam stillastående kvinna omsluten av tyg så att bara hennes siluett kunde anas. Allteftersom blev en kvinna till flera. Kvinnorna började röra sig och ta plats i rummet, gråskala blev till färg. Jag började experimentera med att blanda blyerts och pastell. Mina teckningar kom att spegla ett skeende i mitt liv då verkligheten drastiskt förändrades. Jag blev mamma och tiden kan efter det delas upp i ett före och efter. Som mamma kände jag mig instängd samtidigt som rummets gränser ritades om och blev större. Mitt liv innefattade inte längre bara mig själv och gränserna för mitt JAG var diffusa. Jag var vilsen och rädd i min kärlek som övergick alla gränser. Men i det sårbara och okända fann jag mig själv på nytt.