I needed to disconnect from my thoughts and feelings after a serious illness announcement. As a distraction I visited museums and flea markets. Looking at things that caught my attention became like a sanctuary. Sculptures and encounters with their anonymous faces served as therapy. The sculptures became like a kind of gateway to someone else. Static portraits, with dead, convex and empty eyes, contradictorily communicated emotions and reflected life. By focusing attention on objects I escaped my everyday life and reality. Drawing faces has been both comfort and escape from feelings as fear and sadness. The work title Echo alludes to the sound phenomenon. Echo occurs if sound is reflected and heard with a delay so that it is perceived as an independent sound. My portraits can also be seen as a kind of reflection. A delay of something that has been, of a past time.
Om Eko
Efter ett allvarligt sjukdomsbesked behövde jag göra något för att koppla bort tankar och känslor. Som distraktion besöktes museum eller loppmarknader. Besöken kom att bli många. Att titta på saker som fångade min uppmärksamhet blev som en fristad. Jag började leta efter skulpturer med ansikten som fångade mig. Möten med dessa anonyma ansikten på loppmarknader, antikaffärer, museum eller andra offentliga rum fungerade som terapi. Skulpturerna blev som en slags port till någon annan. Statiska avbilder, med döda, konvexa och tomma ögon, kommunicerade motsägelsefullt känslor och speglade liv. Genom att fokusera sin uppmärksamhet på föremål och objekt flyttas jag från min egen vardag och verklighet. Arbetet med skulpturer har varit en tröst och flykt från rädsla och sorg. Titeln Eko anspelar på ljudfenomenet. Eko uppstår om ljud reflekteras och hörs med fördröjning så att det uppfattas som ett fristående ljud. Emelies porträtt kan också ses som en slags reflektion. En fördröjning av något som varit, av en förfluten tid.