I mitt liv har jag haft perioder med svår ångest som jag jobbat mig igenom. Mitt projekt Metamorfos är starkt förknippat med en sådan tid. Projektet har sitt ursprung i den för mig livsomvälvande upplevelsen att bli mamma och mina tankar kring moderskapet.
En spetsgardin från en loppis blev för mig en språngbräda till en serie mycket detaljerade, tidskrävande blyertsteckningar och kvinnoporträtt. Ett tyg fick omsluta en ensam stillastående kvinna så att bara en siluett kunde anas. Vid försök att återge textur och genomskinlighet i spetstyget hittade jag ett för mig nytt sätt att teckna. Jag började strecka ytan ovanpå mina teckningar som ett raster. Allteftersom blev en kvinna till flera i mina teckningar, de började röra sig och ta plats i rummet, gråskala blev till färg. Vid behov av att färgsätta mina blyertsteckningar upptäckte jag oljepastell. Jag började experimentera med att blanda blyerts och pastellkritor. Min inre förändring gav sig i utryck i mitt arbete, mina teckningar kom att spegla mitt inre och ett skeende i mitt liv.
Verkligheten förändrades över en natt, jag hade blivit mamma. Tiden delades upp i ett före och efter. Min nya verklighet kändes liten och instängd men samtidigt stor och skrämmande. Rummets gränser hade ritats om och innefattade inte längre bara mig själv. Jag var vilsen och rädd i min kärlek som övergick alla gränser. Men i det okända och sårbara fann jag styrka och lyckades finna mig själv på nytt.
Flera teckningar på detta tema kom att visas i min första separatutställning 2018.
2020
2018
