Projekt

Jag delar upp mitt arbete i olika projekt som jag vanligtvis jobbar med under flera år. Jag arbetar med projekten växelvis och med flera ämnen parallellt. Jag är av samlarnatur och gör ofta bilder i serier. Mer är mer.

  • Upphittat

    2018 – pågående

    Emelie Roséns konstnärliga projekt Upphittat består av en serie teckningar och målningar som utforskar klippor, stenar, lavar och mossor genom ett detaljerat och meditativt bildspråk. Genom att samla och avbilda dessa objekt undersöker Rosén begreppet “att hitta” snarare än att “förlora”, vilket för henne innebär att upptäcka det förbisprungna och det som ofta förblir osynligt.

    Läs mer

    Verken inom projektet Upphittat varierar i teknik och uttryck, men gemensamt är deras fokus på naturens detaljer och en känsla av stillsam observation. Rosén använder sig av material som ritkol, vaxkrita, torrpastell och oljepastell för att fånga texturer och nyanser i de naturliga objekten.

    ”- 2018 började jag samla på stenar genom att teckna dem. Mitt intresse för naturen uppkom efter att jag en längre tid arbetat med bilder som behandlade en stor omställning i mitt liv. Jag ville komma bort från mig själv och mina känslor. Att rikta blicken på naturen i mitt närområde blev ett sätt att försöka leva mer i nuet. På dagliga promenader i mitt närområde upptäckte jag stenar och började samla på dem. Istället för att plocka hem fysiska stenar fotograferade jag dom för att senare teckna dem.

    Mina första stenar målades i akryl och oljepastell på duk i ett litet format.Jag monterade stenarna i små lådramar, likt lådor med monterade fjärilar i fjärilssamlingar. Dessa lådramar förvarade jag sedan liggandes sida vid sida i ett ritningsskåp vilket förstärkte känslan av en samling. När min samling växte kände jag stor tillfredställelse. Arbetet var meditativt, intuitivt, lustfyllt, öppet och sökande. Med tiden växtes lusten att arbeta i andra format och med andra material. Naturalistiska avbildningar har lämnat utrymme för friare tolkningar. Perspektiv och avstånd har skiftat, från distans till närstudier av ytor med lavar och mossor. Färgtoner har skruvats upp.

    Mina projekt bedrivs under lång tid, oftast under flera år. När jag följer ett kall och börjar arbeta med ett tema vet jag oftast inte vad det handlar om. Arbetet leder mig och svar på mina frågor brukar formuleras under arbetets gång. Jag ser varje enskild teckning och målning som en liten del av en större helhet. Mitt personliga mål med Upphittat är att få undersöka och förhoppningsvis upptäcka något tidigare ouppmärksammat. Att se något nytt i motivet eller i materialet jag använder, hos mig själv eller i mitt konstnärskap. Att vara nyfiken och ha roligt. För att upphittas behöver inte alltid något vara borttappat. Det kan innebära att du ser något tidigare ouppmärksammat med nya ögon.”

  • Vardagliga

    2022 – pågående

    I projektet Vardagliga utforskar Emelie de ögonblick som ofta förloras i vardagens brus, de små stunderna som tillsammans bygger våra liv och formar vilka vi är. Med hjälp av mjuka pasteller skapar hon bilder som rör sig mellan det föreställande och det abstrakta. Bilder som hyllar vardagens poesi och det som ofta passerar obemärkt.

    Läs mer

    Arbetstiteln Everydays uppkom ur en önskan att fånga en känsla i de mest vardagliga, ljuset över ett köksbord, en oansenlig skugga på golvet, tystnaden mellan två människor.

    Mellan abstraktion och figurativ gestaltning låter Emelie motiven framträda i en form av visuell mellanzon, en plats där objektens identitet varken är fast eller upplöst, utan konstant omförhandlas.

    Genom att arbeta lager på lager med pigment låter jag motivet långsamt träda fram, som en viskning snarare än ett rop. Färgerna bär en egen känsloton, där det flyktiga och mjuka blir lika betydelsefullt som det konkreta. Pastellens stoffliga karaktär och dess benägenhet att både fästa och smulas sönder blir en metafor för själva erfarenheten av det vardagliga: ömtåligt, fragmentariskt och samtidigt genomträngande.

  • Bladverk

    2024 – pågående

  • Eko

    2022 – pågående

    I det konstnärliga projektet Eko, undersöker Rosén förhållandet mellan det förflutna och nuet genom teckningar av äldre skulpturer. Namnet Eko anspelar på ljudfenomenet där ljud reflekteras och hörs med fördröjning, som om det kommer från en annan tid. På samma sätt fungerar Roséns porträtt som reflektioner, en fördröjning av något som varit. Någonting som upprepas men samtidigt återkommer i en annan form som något nytt.

    Läs mer

    Projektet föddes ur personlig omvälvning, då ett allvarligt sjukdomsbesked tvingade konstnären att hitta en väg att bearbeta sina tankar och känslor. För att undkomma den känslomässiga tyngden vände sig Rosén till museer, loppmarknader och antikaffärer, där hon fann tröst och stillhet genom att betrakta och teckna skulpturer. Ansikten på antika skulpturer, för henne okända och anonyma, blev en port till andra tider och förlorade liv.

    Projektet rör sig bortom det enskilda jaget och belyser universella teman om förlust, tidens gång och hur vi förhåller oss till vår egen historia – en påminnelse om att det förflutna alltid är närvarande i vårt nu.

  • Metamorfos

    2018 – 2020

    Mitt projekt Metamorfos har ursprung i den för mig livsomvälvande upplevelsen att bli mamma.

    Läs mer

    Under min föräldraledighet hittade jag en spetsgardin på en loppis. Gardinen blev en språngbräda till en serie detaljerade, tidskrävande blyertsteckningar. Vid försök att återge textur och genomskinlighet i spetstyget hittade jag ett för mig nytt sätt att teckna. Jag började strecka ytan ovanpå mina teckningar som ett raster.

    Jag tecknade en ensam stillastående kvinna omsluten av tyg så att bara hennes siluett kunde anas. Allteftersom blev en kvinna till flera. Kvinnorna började röra sig och ta plats i rummet, gråskala blev till färg. Jag började experimentera med att blanda blyerts och pastell.

    Mina teckningar kom att spegla ett skeende i mitt liv då verkligheten drastiskt förändrades. Jag blev mamma och tiden kan efter det delas upp i ett före och efter. Som mamma kände jag mig instängd samtidigt som rummets gränser ritades om och blev större. Mitt liv innefattade inte längre bara mig själv och gränserna för mitt JAG var diffusa. Jag var vilsen och rädd i min kärlek som övergick alla gränser.

    Men i det sårbara och okända fann jag mig själv på nytt.

  • Transformations

    2002 – 2005